Den blomstertid nu kommer har precis klingat ut och de falsksjungande mellanstadieungarna möts av applåder. De obligatoriskt stolta föräldrarna kämpar med att komma fram bland horden av barn och trött personal. De slåss för att kunna föreviga sina kronjuveler och trofféer på sista skoldagen just detta läsår. Under sommaren ska barnen växa och vila. De ska kanske busa och experimentera med sprit och sex också. De är trots allt barn och barn tänker inte alltid i samma riktning som sina föräldrar.
En kris i äktenskapet eller bara en naturlig trötthet över barnens närvaro har gjort att de där veckorna på Kreta, Mallis eller Kanarieöarna kanske inte ter sig lika fantastiska längre. Ungarna har ju dessutom överstigit maximiåldern för Bamseklubben- där kan man inte dumpa dem under några timmar längre, när tjatet blir för outhärdigt. Inte ens under siestan får man vara ifred. Vad göra? Mormor och morfor har för de bortskämda kidsen blivit för tråkiga. De hänger inte med. De orkar inte vara á jour 24 timmar om dygnet med hälsan som insats. Att lämna kidsen i stan innebär att man ger dem en enkelbiljett till "Plattan" där de vilset får orientera sig bland rutinerade chack-pundare, mysko emo-kids och annat riksbus.
En innerstadsunge på gränsen till tonåren har att se fram emot tre veckor av...
Kollovistelse! Den institution som under större delen av förra seklet utgjorde en hörnsten i folkhemsbyggets stora famn. Här skulle de lägre socialgruppernas avkommor som inte kunde se horisonsten av sommarstugor, Rimini eller husvagnar kunna njuta samtidigt som politikerna gavs Ethos och möjlighet att uppfostra slumens barn i sann Per-Albinanda. Läste häromveckan en artikel om ett kolloprojekt där ensamma (kanske också mobbade) radhusbarn gavs möjlighet att sällskapa med barnlösa pensionärer under sommarmånader i Stockholms skärgård. Ett sympatiskt, intentionellt välvilligt och humanistiskt idébaserat 70-talsverk där ungdomen och ålderdomen möttes för att leva tillsammans i en fantasivärld av kull, pingis, frågesport och pannkaksätning. När sommarn var slut bröts idyllen. Men under höstens grå ensamhet kunde deltagarna åtminstonde plocka fram sommarens godbitar från andra sidan.
2009 ser kollovillkoren något annorlunda ut. Fattigungarnas föräldrar har inte längre plånbok nog. Det är dyrt att vara på kollo. Tänk bara på all baristamjölk som ska förtäras. Förra veckan uppmärksammades sommarens överrasning i kollokatalogen: (Sex) Girl and the city kollot i Täby. Här får tonårsflickorna chansen att dricka latte, shoppa och skvallra. Bara flickor förstås - vi vill ju inte att våra flickor ska inspireras fullt ut av Manhattansinglarnas promiskiösa leverne. Nej, nej och åter nej. Våra flickor från Täby ska under några veckor isoleras (i många fall frivilligt) med andra villabarn och förstärka den fina Täbyanda vi skapat. De ska inordnas efter ett schema av tvagning, lattedrickande, boutiquerundor i Täby Centrum och Stureplan och lära sig "backstabbin" så som det anstår en blå, sofistikerad överklassnärta. Lampan ska vara släckt klockan 22.00. Annars kan ju ingen veta vad som ska hända med våra flickor.
I framtiden kommer föräldrarna säkert att få en tjockare meny av kolloalternativ att välja bland. "Sophämtarkollo" och "Dem kallar oss mods-kollo" för arbetarklassen. "Pre-Koskollo" och "Volvo, hund och villakollo" för medelklassen. Medan de öfvre skickten berikas med alternativ såsom "skattebedrägerikollo" och "Otrohetskollo". Det är så man håller ordning på de arma barnen. Det är så man ger dem en skjuts i rätt riktning. Det är så man tvingar dem att fly från friheten att välja sina egna vägar.
/Drönaren
tisdag 19 maj 2009
torsdag 14 maj 2009
"Tänk om jag hade en liten liten apa"
I peppsnacket på krogen cirkulerar ofta rådet om att släppa loss djuret i sig. Vissa når kvällens triumf och inträder i lejonkostymen med en magisk förföriskhet. Andra tillbringar natten i fyllecell eller får en våldtäktsdom som tynger samvetet till dödsbädden. Människan var ett djur en gång. Men tiden gav oss förnuft och känsla. Idag lever vi för djuret. Vi äter dem, vi dyrkar dem, vi ger dem symboliska värden och vi gör dem till familjemedlemmar. I familjen älskas dem. I hemmet skapades en empati för djurens sinnelag och underlägsenhet som i dagens samhälle är vedertaget.
Här hamnade vi. Här är reslutatet. Nu är det hög tid för eftertanke.
Hörde en gång en ytterst osannolik historia om en snubbe som kidnappade en pingvin från ett Zoo. En krogkväll berättade en kronisk mytoman för mig om en excentrisk familj i Västmanland som hade gjort om sin villabostad till ett mini-zoo. Vill minnas att jag som liten följde ett dokumentärt barnprogram om apan Ola. En schimpans som under några år kring 1990 var inneboende hos en konstnärsfamilj i Stockholm. Med sin underfundiga charm lyckades han inte bara sätta dagordningen för familjen. I tider av lågkonjunktur lyckades han vinna aktie-SM och hela nationens gunst. Efter tvångsförlyttningen med påföljande vanvård på ett fängelseliknande zoo i Bangkok startades en fond för stackars Ola, med stor framgång. Kungen brann med en entusiasm som man inte skådat sedan ungdomens knulldagar. I slutändan blev apan en internationell angelägenhet som uppmärksammades i anglosaxisk mainstream-media.
I ensam-Sverige kryllar det av kattkvinnor och män utan vänner men med hund. Dödade vargar blir ofta löpsedelsmaterial och Uppdrag granskning har under våren tillägnat program efter program åt de orättvisor djuren utsätts för. De senaste åren har inrättningar för djur exploderat i huvudstaden. Människor ställer in sin surt förvärvade semester med anledning av hunden eller kattens psykiska eller fysiska tillstånd. Den första impulsen hos jycken kan ses som en god indikator för svärmor att kunna acceptera eller döma ut den nya pojkvännen.
Det som allra tydligast illustrerar det bisarra i förhållandet mellan djuret och svensken är att ett sexliv dem emellan inte är brottsligt i juridisk mening. Svenskarna älskar sina sällskapsdjur så mycket att det inte ska finnas några hinder för ägandet att friktionsfritt kunna övergå i ett sexliv. I förra sosseregeringen hade vi en jämställdhetsminister i Jens Orback som likställde homosexuella partnerskap med sin fasters samliv med en häst. Om du vill kan du förvandla din hundkoja, ditt akvarium eller sköldpaddsbo till ett harem. En plats där dina innersta hedonistiska fantasier kan realiseras. Diskret tidelag är väl inget att skämmas för?
Det kanske inte är utbrett. Gullandet med djuren kanske inte har nått denna nivå. Men med alla sociala orättvisor kanske det är dags att flytta fokus från djurens rättigheter. Eller har missförhållandena i relationen mellan djur och människa blivit ett substitut för de mellanmänskliga klyftorna? Vi kanske inte längre orkar förstå att de hemlösa blir fler och fler, att HIV fortsätter att avbefolka Afrika år efter år och att Sverige lurades att rösta fram en regering som sollar agnarna från vetet?
Jag vill inte ha drogade och trötta björnar som dansar efter småkapitalisternas dragspel i 1800-talsstil. Är inte särkilt förtjust i dogfights. Jag har själv alltid drömt om att införskaffa mig en Grand Danois när tiden och pengarna räcker till. Jag tycker att hotet mot vargens existens är ett problem (den är ju otroligt vacker). Animal-Planet fascinerar alltid med sina episoder om arter vars överlevnadsstrategi evolutionen berikat med en svåröverträfflig intelligens.
Men det är dags att inse att i valet mellan det svältande barnet och ditt husdjur dödar du alltid djuret även om han kanske är den enda som orkar lyssna på din existnsiella ångest.
/Drönaren
Här hamnade vi. Här är reslutatet. Nu är det hög tid för eftertanke.
Hörde en gång en ytterst osannolik historia om en snubbe som kidnappade en pingvin från ett Zoo. En krogkväll berättade en kronisk mytoman för mig om en excentrisk familj i Västmanland som hade gjort om sin villabostad till ett mini-zoo. Vill minnas att jag som liten följde ett dokumentärt barnprogram om apan Ola. En schimpans som under några år kring 1990 var inneboende hos en konstnärsfamilj i Stockholm. Med sin underfundiga charm lyckades han inte bara sätta dagordningen för familjen. I tider av lågkonjunktur lyckades han vinna aktie-SM och hela nationens gunst. Efter tvångsförlyttningen med påföljande vanvård på ett fängelseliknande zoo i Bangkok startades en fond för stackars Ola, med stor framgång. Kungen brann med en entusiasm som man inte skådat sedan ungdomens knulldagar. I slutändan blev apan en internationell angelägenhet som uppmärksammades i anglosaxisk mainstream-media.
I ensam-Sverige kryllar det av kattkvinnor och män utan vänner men med hund. Dödade vargar blir ofta löpsedelsmaterial och Uppdrag granskning har under våren tillägnat program efter program åt de orättvisor djuren utsätts för. De senaste åren har inrättningar för djur exploderat i huvudstaden. Människor ställer in sin surt förvärvade semester med anledning av hunden eller kattens psykiska eller fysiska tillstånd. Den första impulsen hos jycken kan ses som en god indikator för svärmor att kunna acceptera eller döma ut den nya pojkvännen.
Det som allra tydligast illustrerar det bisarra i förhållandet mellan djuret och svensken är att ett sexliv dem emellan inte är brottsligt i juridisk mening. Svenskarna älskar sina sällskapsdjur så mycket att det inte ska finnas några hinder för ägandet att friktionsfritt kunna övergå i ett sexliv. I förra sosseregeringen hade vi en jämställdhetsminister i Jens Orback som likställde homosexuella partnerskap med sin fasters samliv med en häst. Om du vill kan du förvandla din hundkoja, ditt akvarium eller sköldpaddsbo till ett harem. En plats där dina innersta hedonistiska fantasier kan realiseras. Diskret tidelag är väl inget att skämmas för?
Det kanske inte är utbrett. Gullandet med djuren kanske inte har nått denna nivå. Men med alla sociala orättvisor kanske det är dags att flytta fokus från djurens rättigheter. Eller har missförhållandena i relationen mellan djur och människa blivit ett substitut för de mellanmänskliga klyftorna? Vi kanske inte längre orkar förstå att de hemlösa blir fler och fler, att HIV fortsätter att avbefolka Afrika år efter år och att Sverige lurades att rösta fram en regering som sollar agnarna från vetet?
Jag vill inte ha drogade och trötta björnar som dansar efter småkapitalisternas dragspel i 1800-talsstil. Är inte särkilt förtjust i dogfights. Jag har själv alltid drömt om att införskaffa mig en Grand Danois när tiden och pengarna räcker till. Jag tycker att hotet mot vargens existens är ett problem (den är ju otroligt vacker). Animal-Planet fascinerar alltid med sina episoder om arter vars överlevnadsstrategi evolutionen berikat med en svåröverträfflig intelligens.
Men det är dags att inse att i valet mellan det svältande barnet och ditt husdjur dödar du alltid djuret även om han kanske är den enda som orkar lyssna på din existnsiella ångest.
/Drönaren
TV- lögnen som brast. Eller?
Dumburk har aldrig varit en mer slående definition av televisionen som fenomen än våren 2009. Strävan tycks vara att hålla de som redan hypnotiserats, fördummats och resignerat på mattan. Tankeverksamheten ska stå på ”stand by” och utrymmet för reflektion ska reduceras till huruvida Robinson- Jarmo fick flest röster i örådet eller inte.
Svennebananfamiljen som sedan länge har slutat prata med varandra sitter nu dreglande och hålögda kring lägerelden varje fredagskväll för att matas med synen av Pernilla Wahlgren som femtonde säsongen i rad gastar fram mainstreamballader på kvalitetsnivå med
Viking-Linetrubadurer i det tillrättalagda, krystade, förutsägbara men allt så säkra följetången ”Så ska det låta”.
Kan inte påminna mig om något tillfälle de senaste åren då de stora kanalerna utmanat sig själva under helgernas Prime-time. Det blir föredettingar som reinkarneras och görs till åtlöje likt cirkuselefanten i dansparodin, Beckfilmer som roterar eller meloditävlingar med låtar som producerats efter mallar skrivna i sten. Egentligen är diskussionen överflödig. Varje helg blir miljontals svenskar lurade att de inte kan få något bättre alltmedan TV-chefernas plånböcker växer med den tilltagande fegheten.
Samtidigt väljer den unga generationen bort TV: n. Dess mediekonsumtion sker i regel på Internet vare sig det gäller communities, youtube, fildelning, porrsurfning eller i enstaka fall nyhetsuppdatering. Det är en individuell och selektiv konsumentgeneration som växer fram. Utvecklingen kommer att ställa krav på de trötta jättarna som bekvämt lutat sig tillbaka och trott att det räcker att ge pöbeln ett Happy Meal med samma leksak varje helgkväll. Det fragmenterade medialandskap vars grenar ständigt dupliceras kommer förhoppningsvis att framtvinga en omprövning av lögnen om ”Vad folk vill ha”.
Likt fildelningsproblematiken har producenterna fått sin industri att långsamt erodera. Tidigare så lyckosamma manipuleringsmekanismer för konsumtion är idag förlegade. I eftervattnet av de stora skivbolagens kris har artistutbudet blivit bredare än någonsin. Med mediekonsumtionens ökade selektivitet och oberoende har medvetenheten hos publiken nått nya nivåer. Vinnare blir i slutändan artisterna och konsumenterna. Artister som får en större bit av kakan genom STIM-pengar, laglig fildelning och konsertgage. Konsumenterna som nu mer än någonsin väljer vad de vill ha oberoende av marknadsföring.
Kan bara hoppas på en liknande utveckling inom TV. Där den ekonomiskt mer överkomliga distributionen via Internet har potential att på sikt konkurrera och väcka stor-tv ur sin sömn.
/Drönaren
Svennebananfamiljen som sedan länge har slutat prata med varandra sitter nu dreglande och hålögda kring lägerelden varje fredagskväll för att matas med synen av Pernilla Wahlgren som femtonde säsongen i rad gastar fram mainstreamballader på kvalitetsnivå med
Viking-Linetrubadurer i det tillrättalagda, krystade, förutsägbara men allt så säkra följetången ”Så ska det låta”.
Kan inte påminna mig om något tillfälle de senaste åren då de stora kanalerna utmanat sig själva under helgernas Prime-time. Det blir föredettingar som reinkarneras och görs till åtlöje likt cirkuselefanten i dansparodin, Beckfilmer som roterar eller meloditävlingar med låtar som producerats efter mallar skrivna i sten. Egentligen är diskussionen överflödig. Varje helg blir miljontals svenskar lurade att de inte kan få något bättre alltmedan TV-chefernas plånböcker växer med den tilltagande fegheten.
Samtidigt väljer den unga generationen bort TV: n. Dess mediekonsumtion sker i regel på Internet vare sig det gäller communities, youtube, fildelning, porrsurfning eller i enstaka fall nyhetsuppdatering. Det är en individuell och selektiv konsumentgeneration som växer fram. Utvecklingen kommer att ställa krav på de trötta jättarna som bekvämt lutat sig tillbaka och trott att det räcker att ge pöbeln ett Happy Meal med samma leksak varje helgkväll. Det fragmenterade medialandskap vars grenar ständigt dupliceras kommer förhoppningsvis att framtvinga en omprövning av lögnen om ”Vad folk vill ha”.
Likt fildelningsproblematiken har producenterna fått sin industri att långsamt erodera. Tidigare så lyckosamma manipuleringsmekanismer för konsumtion är idag förlegade. I eftervattnet av de stora skivbolagens kris har artistutbudet blivit bredare än någonsin. Med mediekonsumtionens ökade selektivitet och oberoende har medvetenheten hos publiken nått nya nivåer. Vinnare blir i slutändan artisterna och konsumenterna. Artister som får en större bit av kakan genom STIM-pengar, laglig fildelning och konsertgage. Konsumenterna som nu mer än någonsin väljer vad de vill ha oberoende av marknadsföring.
Kan bara hoppas på en liknande utveckling inom TV. Där den ekonomiskt mer överkomliga distributionen via Internet har potential att på sikt konkurrera och väcka stor-tv ur sin sömn.
/Drönaren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)