Kollo- flykten från friheten

Den blomstertid nu kommer har precis klingat ut och de falsksjungande mellanstadieungarna möts av applåder. De obligatoriskt stolta föräldrarna kämpar med att komma fram bland horden av barn och trött personal. De slåss för att kunna föreviga sina kronjuveler och trofféer på sista skoldagen just detta läsår. Under sommaren ska barnen växa och vila. De ska kanske busa och experimentera med sprit och sex också. De är trots allt barn och barn tänker inte alltid i samma riktning som sina föräldrar.

En kris i äktenskapet eller bara en naturlig trötthet över barnens närvaro har gjort att de där veckorna på Kreta, Mallis eller Kanarieöarna kanske inte ter sig lika fantastiska längre. Ungarna har ju dessutom överstigit maximiåldern för Bamseklubben- där kan man inte dumpa dem under några timmar längre, när tjatet blir för outhärdigt. Inte ens under siestan får man vara ifred. Vad göra? Mormor och morfor har för de bortskämda kidsen blivit för tråkiga. De hänger inte med. De orkar inte vara á jour 24 timmar om dygnet med hälsan som insats. Att lämna kidsen i stan innebär att man ger dem en enkelbiljett till "Plattan" där de vilset får orientera sig bland rutinerade chack-pundare, mysko emo-kids och annat riksbus.

En innerstadsunge på gränsen till tonåren har att se fram emot tre veckor av...
Kollovistelse! Den institution som under större delen av förra seklet utgjorde en hörnsten i folkhemsbyggets stora famn. Här skulle de lägre socialgruppernas avkommor som inte kunde se horisonsten av sommarstugor, Rimini eller husvagnar kunna njuta samtidigt som politikerna gavs Ethos och möjlighet att uppfostra slumens barn i sann Per-Albinanda. Läste häromveckan en artikel om ett kolloprojekt där ensamma (kanske också mobbade) radhusbarn gavs möjlighet att sällskapa med barnlösa pensionärer under sommarmånader i Stockholms skärgård. Ett sympatiskt, intentionellt välvilligt och humanistiskt idébaserat 70-talsverk där ungdomen och ålderdomen möttes för att leva tillsammans i en fantasivärld av kull, pingis, frågesport och pannkaksätning. När sommarn var slut bröts idyllen. Men under höstens grå ensamhet kunde deltagarna åtminstonde plocka fram sommarens godbitar från andra sidan.

2009 ser kollovillkoren något annorlunda ut. Fattigungarnas föräldrar har inte längre plånbok nog. Det är dyrt att vara på kollo. Tänk bara på all baristamjölk som ska förtäras. Förra veckan uppmärksammades sommarens överrasning i kollokatalogen: (Sex) Girl and the city kollot i Täby. Här får tonårsflickorna chansen att dricka latte, shoppa och skvallra. Bara flickor förstås - vi vill ju inte att våra flickor ska inspireras fullt ut av Manhattansinglarnas promiskiösa leverne. Nej, nej och åter nej. Våra flickor från Täby ska under några veckor isoleras (i många fall frivilligt) med andra villabarn och förstärka den fina Täbyanda vi skapat. De ska inordnas efter ett schema av tvagning, lattedrickande, boutiquerundor i Täby Centrum och Stureplan och lära sig "backstabbin" så som det anstår en blå, sofistikerad överklassnärta. Lampan ska vara släckt klockan 22.00. Annars kan ju ingen veta vad som ska hända med våra flickor.

I framtiden kommer föräldrarna säkert att få en tjockare meny av kolloalternativ att välja bland. "Sophämtarkollo" och "Dem kallar oss mods-kollo" för arbetarklassen. "Pre-Koskollo" och "Volvo, hund och villakollo" för medelklassen. Medan de öfvre skickten berikas med alternativ såsom "skattebedrägerikollo" och "Otrohetskollo". Det är så man håller ordning på de arma barnen. Det är så man ger dem en skjuts i rätt riktning. Det är så man tvingar dem att fly från friheten att välja sina egna vägar.

/Drönaren