"Tänk om jag hade en liten liten apa"

I peppsnacket på krogen cirkulerar ofta rådet om att släppa loss djuret i sig. Vissa når kvällens triumf och inträder i lejonkostymen med en magisk förföriskhet. Andra tillbringar natten i fyllecell eller får en våldtäktsdom som tynger samvetet till dödsbädden. Människan var ett djur en gång. Men tiden gav oss förnuft och känsla. Idag lever vi för djuret. Vi äter dem, vi dyrkar dem, vi ger dem symboliska värden och vi gör dem till familjemedlemmar. I familjen älskas dem. I hemmet skapades en empati för djurens sinnelag och underlägsenhet som i dagens samhälle är vedertaget.
Här hamnade vi. Här är reslutatet. Nu är det hög tid för eftertanke.

Hörde en gång en ytterst osannolik historia om en snubbe som kidnappade en pingvin från ett Zoo. En krogkväll berättade en kronisk mytoman för mig om en excentrisk familj i Västmanland som hade gjort om sin villabostad till ett mini-zoo. Vill minnas att jag som liten följde ett dokumentärt barnprogram om apan Ola. En schimpans som under några år kring 1990 var inneboende hos en konstnärsfamilj i Stockholm. Med sin underfundiga charm lyckades han inte bara sätta dagordningen för familjen. I tider av lågkonjunktur lyckades han vinna aktie-SM och hela nationens gunst. Efter tvångsförlyttningen med påföljande vanvård på ett fängelseliknande zoo i Bangkok startades en fond för stackars Ola, med stor framgång. Kungen brann med en entusiasm som man inte skådat sedan ungdomens knulldagar. I slutändan blev apan en internationell angelägenhet som uppmärksammades i anglosaxisk mainstream-media.

I ensam-Sverige kryllar det av kattkvinnor och män utan vänner men med hund. Dödade vargar blir ofta löpsedelsmaterial och Uppdrag granskning har under våren tillägnat program efter program åt de orättvisor djuren utsätts för. De senaste åren har inrättningar för djur exploderat i huvudstaden. Människor ställer in sin surt förvärvade semester med anledning av hunden eller kattens psykiska eller fysiska tillstånd. Den första impulsen hos jycken kan ses som en god indikator för svärmor att kunna acceptera eller döma ut den nya pojkvännen.

Det som allra tydligast illustrerar det bisarra i förhållandet mellan djuret och svensken är att ett sexliv dem emellan inte är brottsligt i juridisk mening. Svenskarna älskar sina sällskapsdjur så mycket att det inte ska finnas några hinder för ägandet att friktionsfritt kunna övergå i ett sexliv. I förra sosseregeringen hade vi en jämställdhetsminister i Jens Orback som likställde homosexuella partnerskap med sin fasters samliv med en häst. Om du vill kan du förvandla din hundkoja, ditt akvarium eller sköldpaddsbo till ett harem. En plats där dina innersta hedonistiska fantasier kan realiseras. Diskret tidelag är väl inget att skämmas för?

Det kanske inte är utbrett. Gullandet med djuren kanske inte har nått denna nivå. Men med alla sociala orättvisor kanske det är dags att flytta fokus från djurens rättigheter. Eller har missförhållandena i relationen mellan djur och människa blivit ett substitut för de mellanmänskliga klyftorna? Vi kanske inte längre orkar förstå att de hemlösa blir fler och fler, att HIV fortsätter att avbefolka Afrika år efter år och att Sverige lurades att rösta fram en regering som sollar agnarna från vetet?

Jag vill inte ha drogade och trötta björnar som dansar efter småkapitalisternas dragspel i 1800-talsstil. Är inte särkilt förtjust i dogfights. Jag har själv alltid drömt om att införskaffa mig en Grand Danois när tiden och pengarna räcker till. Jag tycker att hotet mot vargens existens är ett problem (den är ju otroligt vacker). Animal-Planet fascinerar alltid med sina episoder om arter vars överlevnadsstrategi evolutionen berikat med en svåröverträfflig intelligens.

Men det är dags att inse att i valet mellan det svältande barnet och ditt husdjur dödar du alltid djuret även om han kanske är den enda som orkar lyssna på din existnsiella ångest.

/Drönaren