Krogen - en våldtäkt av dina sinnen.

”Ni vill ha våra pengar, vi vill eran våran öl.
Det är ni som bestämmer, men vi står på kö.
Vad är det för en jävla stil, vad är det här för jävla bröl.
Här har ni pengarna, Ro hit med öl.”
Kenta Gustavsson – Puben

På Kvarnen tar dem era kläder, på Babasonic lämnar ni samvetet hemma, runt Stureplan erbjuds ni ett koncept som när SMS-låneskojarna och upprätthåller samhällets sociala hierarkier. Samtidigt sitter Farstagrabbarna kväll efter kväll, tömmer sina fickor på smutsiga pengar för att leva låtsaslivet och leka kungar med kola och helrör. Samtidigt kommer de i allas ögon alltid betraktas som mallplacerat ”White Trash”. Krogen är en arena för kött, fåfänga, dåliga, självbilder, lögner och nederlag. I Stockholm, en stad där många ser livet som ett fotoalbum, är bekräftelse ett mål. Med en påklistrad eufori ger man sig ut i natten i hopp om att bli lite våt mellan benen och dela kroppsvätskor. Med rökförbudet 2005 blev även lukten av kön och tarm obligatoriska inslag vid bardisken och på dansgolvet under småtimmarna.

Bensinen är alkoholen, bara för att man vill försäkra sig om att sexakten ska bli så dålig att någon omöjligen kan vilja ses igen. På krogen föraktas det gamla och erfarna. Dessa element nekas systematiskt tillträde till en plats där individerna, med stimulantia i bihålorna, desperat försöker bevara livslögnen om lycka, framgång och odödlighet. Sedan har vi den rena dekadensen. Platser där folk inte längre orkar ljuga och blunda, platser för dem som blev över. After i Gamla Stan, är en sådan plats, med priser i nivå med Stureplan, med en klientel som Viking Lines fyllecell och med en inredning som skriker estetisk likgiltighet.
Om rangordning här fanns segrar de med avsaknad av dödsförakt de som i svankställning står med brunan i vädret och bara väntar på att någon ska pilla in den. Här ryms smågangsters för anspråkslösa för att platsa på Stureplan, prostituerade vars förflutna och härdade gestalter förpassat dem från hallickar och nätagenturer. En och annan livrädd turist har hittat hit de som trodde att Gamla Stan bejakade sin historia. Vi andra sitter där paralyserade av atmosfären och kan bara baxna när vi ser den nyskilda ”hockeypappan” lägga sin malbitna Jofa-Jacka över 40-taggarens sköte bara för att kunna pilla in två snusbruna fingrar och känna hennes kalla väta.

Två av mina vänner, nyss fyllda arton, entrade utan närmare research After en sommarkväll. Naiva, livshungriga och oförstörda blev After kvällens spelplan. I pissoaren möter de en svettig, hårig mellanösternsnubbe som med nerdragna röda polyesterbrallor ohämmat slagrunkar framför deras ögon. Chockade sitter de sedan och tittar ner i sin ljumna, avslagna och utspädda fatöl, apatin ligger som ett täcke över deras bord vid fönstret. Mannen gör en snabb sorti och pojkarna tror att faran är över. Men mannen vankar fram och tillbaka i sina svettiga polyesterbrallor. Slutligen tar han marken och ställer sig i svenskställning mellan två bilar framför vännernas fönster. Brallorna trillar av och mannen börjar stimulera sin ändtarm framför dem. Våldtäkten av deras sinnen var fullbordad, de kunde inte välja. Händelsen fyllde dem med en ofrivillig cynism, misantropi, homofobi och vuxenhet.

After är vattenhålens Sodom och Gomorra. Jag vill inte vara gud och bränna ner sunkhaket, tvärtom. Summan av anekdoter och karaktärer som passerat revy på After, överglänser Stureplan hundrafalt. Alltid värt ett besök aldrig värd en kontakt. Här är du betraktare och passiv.

Apropå har jag börjat odla mustasch. En pojkdröm, snyggt? Knappast. Men med en millimeter fjun under läppen känner jag mig än mer säker. Pondus och säkerhet. Hitler, Stalin, Saddam Hussein, Erol Flynn och Tom Selleck hade inte fel.

/Drönaren