Vi önskar er välkomna

En ny stjärna lyser upp bland blogosfärens toaklotter, narcissism och klädkoder.
Bloggande är inget nytt, oskulden förlorades sent, nu är vi här för att stanna.
I en tid där krisen och dess diskurs upptar stora delar av mediabruset. Där räntan ruinerar studenter och där girigheten svartmålas utan att försvinna blir skrattet viktigare.
Skrattet är precis som erektionen, lavetten och diarrén något universellt. En respons vi alla förstår. Humorn och anekdoten är däremot interna och exkluderande snarare än ett brett välkomnande. De interna skämten kan fungera som normsystem vilka upprätthåller gemenskaper och därmed alstrar dikotomier då individer som inte har förståelse för ”det roliga” omöjligen kan ingå i gemenskaperna. Vi vill låta er följa med, vi vill dela med oss av våra berättelser, höga som låga.
Jag skulle villa tillägna detta inlägg till en ”spjuver” som högst sannolikt inte kommer att kunna ta del av vår blogg då han är gravt IT-handikappad. Min förre arbetskollega Kato, 63, år, livsbejakande och alltid med en god vits på lager. Genom sin drygt 30 år långa karriär i badmästarbranschen hade Kato stött på många märkliga figurer och varit med om en rad incidenter. På äldre dagar berättade Kato ofta generöst och öppet om sina minnen för sina yngre kollegor. Nyansrik var han aldrig; sexism, homofobi och inslag av hederlig svennebananrasism var alla genomgående inslag i upptågen. Han kunde även vara tjatig på ett sätt som bara äldre män kan vara och repertoaren tedde sig allt smalare för varje dag.
Saknaden idag, efter att han bytt arbetsplats, bevisar hur starka band som knöts med skrattet som snara.
Kato satte humorn som central pelare, i sitt i mångas ögon händelsefattiga liv. Genom att skriva ner vitsar och anekdoter med varierande kvalité på det dagliga pappersschemat. Genom denna ihärdighet och kontinuitet var hans skåp i omklädningsrummet ett arkiv av 20 års berättande. Trots att många alster utgjorde ordstäv såsom: ”henne kan du knulla med min kuk” och ”kuken har inga ögon”, så förstod både jag och Kato att dessa banala allegorier inte bara var hans instrument för att få en plats i gemenskapen. Humorn var identitetstryggande och i och med det tunga bagage livet givit honom också en motor för att klara det mörka och ålderns tristess. Det finns en uppsjö av ”Kato-klassiker”, här följer några:

Namnet Kato är ett smeknamn med östasiatiska kampsportsreferenser han fick på 70-talet. Pseudonymen har blivit så pass viktig för Kato att han betalar runt tusenlappen varje år för att få använda namnet i registreringsnumret.
Alla kvinnoerövringar på 70-talet från Hotell Malmen på Södermalm i Stockholm. Alla kvinnor som desperat tar in Kato i städskrubbar öppnar upp den päls där de under är nakna och säger: ”Knulla mig Kato! knulla mig!”
Katos kärlek till haschet. På Springsteen konsterten -85 besegrar han ett antal silstrypare i konsten att röka en ren. Kärleken finns kvar. Varje söndag avnjuter Kato och hans två bröder en minigolfrunda. Vid hål 6 stannar de i en ritual upp för att dela en spliff på en parkbänk. Alla är runt 60 och gör det för ”harmonin”.
Fredagar avnjuts med städning. Sex pavor pilsner av märket Björnebrygg sveps så att städningen blir mer underhållande. Efteråt sätter sig Kato i en soffa och sneglar över sitt mästerverk seden ”går filmen av”.
Slutligen en Kato-vits: Tre mödrar står i lekparken och diskuterar sönernas framtid. Min ska bli brandman, han är modig och kommer att rädda liv, säger den ena. Min ska bli jurist, han är ärlig och kommer att försvara rättvisan, säger den andre. Min ska bli fotbollsproffs i Italien. I en toppmatch i Rom, inför fullsatta läktare, får hans lag en straff och min son kommer att stiga fram till straffpunkten. När han missar skriker 40000 italienare på läktaren ”Jag ska knulla din mamma”, där kommer jag in i bilden. Sa den tredje.

Detta blir förhoppningsvis det enda pretentiösa inlägget på denna blogg. Humor kan vara både hög och låg och man kan inte vara alltför normativ i bedömningen av dess innehåll. Men att ta tag i de stora frågorna med hjälp av humorn är ofta vanskligt om än briljant när allt faller på plats. Det vi vill göra är att erbjuda en variation. Ett smörgåsbord av berättelser som välkomnar till skratt.

Håll till godo

/Drönaren