Tankar i brunstens tid

She said loosing love
Is like a window in your heart
Everybody sees you're blown apart,
Everybody sees the wind blow.
Paul Simon- Graceland

Att i vårens förföriska dagar se män utan kvinnor söka intimitet under stadens neonljus är att se män utan masker och förklädnad. Själsligt blottade blir de möjligen föremål för skratt och ringaktning. Uttryck från de många som inte är i stånd att ta steget. I natten står de nakna, romantiska, ensamma män ofta stolta, lyckliga även i nederlaget. När de summerar natten över överdimensionerade hamburgermenyer på aggressivitetens torg känner de hur en kall bris när dem med tillförsikt. Imorgon har de sig själva och sin gemenskap. De vaknar upp med den livslånga kur som hjälper dem att besegra livets lägre frekvenser.

Har sett för många sköna snubbar gå vilse på kärlekens väg och gjort monogami till last. När slentrianen bryts, fasaden rämnat och månader av ömsesidig trevan slutligen fått dem båda att inse att de aldrig varit värda att kämpa för är allt de självförtroende (möjligen konstlade) han en gång bar på som bortblåst. Under relationen har han råkat ramla över hennes referat av sina otrohetsaffärer, offrat sin sällskapskrets, följt hennes drömmar och gett upp sina egna. Kanske har han till och med tvingats konfronteras med faktumet att hon tycker att den historia han idealiserade och trodde att de båda skrev varit både sorglig och onödig.

Manliga gemenskaper med dess obligatoriska hierarkier, härskartekniker och fastfrusna roller kan bryta ner en. Göra birollerna till statister och fylla protagonisterna med obefogad hybris. Alfahanen och slavar under skrattet. De finns där absolut. Men till skillnad från de relationer som kan strandsätta män på platser dem först trodde var vackra, har dem returbiljetter. När den brutne toffelhjälten beslutat sig för att lämna hägringen av kärleksön är horisonten tom. Båten som förde honom dit har bytt destination. Han gav upp sig själv för en dröm. Desillusionerad sitter han nu överviktig och uttryckslös. Det projekt han investerat allt sitt sociala kapital i visade sig vara en bluff och sociala kontrakt skrivs inte i sten. Kärlek och vänskap byggs inte upp av garantier eller kalkyler. Närhet är inte alltid något den ambitiöse får.

När jag nu ser mina kollegor på brunstens stig lämna arenan efter ännu en förlust ler jag inombords. Dem har fattat allt och ingenting. De har ignorerat allt kvacksalveri om flickvänner, parmiddagar och expedition Robinson med vitvin och räkcocktail på lördagskvällen. De går dit lustan leder dem säger det kuken vill ha sagt. De gör fanimej helt rätt. I höst har de samlat ihop material till en hel generationsroman medan Patrik flyttat till Helsingborg där flickvännen Mikaela påbörjat sina studier. Patrik, en ung Lille Fridolf, hänger på. Vad han vill vet han inte. Han slutade lyssna på begäret när Mikaelas drömmar fick sätta ramarna.

/Drönaren