All makt åt Tengil - vår befriare

Jag har funderat lite över Tengil och livet i Törnrosdalen på sistone. Livet i Nangalia är ju den urgamla drömmen om paradiset efter döden, där solen skiner varje dag och man får träffa sina nära och kära för jämnan. Det kanske är skitkul i början men efter ett par veckor kommer nog ångesten och tristessen med allt vad det innebär. 

Folk som bara går och slappar i Törnrosdalen hela dagarna - det säger säg självt att de utvecklar ett destruktivt beteende. Men eftersom det är ett paradis så gör ingen nåt för att ändra på skiten. 

Tills Tengil kommer med sin karisma och erbjudande om en meningsfull vardag. Eftersom Tengil också lever i Nangiala har han precis som Jonatan och Skorpan erövrat livet efter detta. 

Men han är inte nöjd och gör uppror mot paradiset; han störtar det i backen och skapar ett totalitärt styre i Törnrosdalen. Äntligen händer det nåt.

Medborgarna kan välja att ansluta sig till Tengils hårda gäng eller försvara paradismyten. 

Mot slutet blir ju som bekant Tengil avlivad av sitt eget husdjur, Katla. 

Den gode Jonatan står inför valet att fortsätta livet i Törnrosdalen som handikappad (han blev förlamad i slutstriden) eller begå självmord och vara säker på att komma till Nangilina - nästa paradis. Skorpan hänger på i brist på annat, han tycker väl att Nangiala blir trist utan Jonatan. 

Tengil är ju med all säkerhet redan i Nangilina så tråkigt lär det väl inte heller bli...

Och förmodligen har hans försprång på några timmar eller så gett honom en bra ledning inför nästa rollspel. 

/Styret