En cocktail av brister.

”Du var alltid fullast på krogarna. Du skolka från livet, natt efter natt. Du vakna upp och längta ut till skogarna. Och dit drömda hus där och din abessinierkatt. Med pengar på fickan var du oslagbar. Du dansa till du föll omkull, tills inget fanns kvar. Du var alltid fullast på krogarna. Och aldrig så ensam som när morgonen kom.”
Ulf Lundell- Lit de parade


Stödrbjörn? Jag känner inte dig. Men känslan av att ha mött dig förut skrämmer mig. Du klipps av rävsaxen gång efter kung. Ramlar ner i brunnen natt efter natt. Din omgivning vänder dig kinden till av rädsla för den paljett av tillkortakommanden du erbjuder dem. De känner igen sig och äcklas av din sorgliga gestalt. Samtidigt är du en produkt av ett samhälle som vänt excentriker ryggen. Du passar inte in här. Du är inte önskad av någon. När du kravlat dig upp, sparkar dem ner dig igen. Stackars sate, arme man, dömd till förfall. Du ropar på stöd, de tiger ihjäl dig. Samtidigt uttrycker den totala avsaknaden av social smidighet en charmig svensk tafatthet. Mannen som arbetar hela livet för att förstå kvinnan. Mannen vars försök till närhet tar sig märkligare former för varje dag.

Du har aldrig älskat gemenskapen så varmt som när den förskjuter dig. Aldrig saknat uppskattningen som när gallan och spottet rinner längs din kind. Ju mer ensam du känner dig, desto sjukare du framstår, desto mer dunkel och lång blir din resa tillbaka. När du står där ensam i baren på Kickis. Står där och funderar på när den sexuella antastningen av lönnfeta förortsbrudar i för tighta toppar ska börja. Du är ett freak, de andra skrattar åt. En byfåne, vakterna skämtar om. När du ligger misshandlad och full går människor förbi, ty din uppsyn väcker aldrig sympati.

Stödbjörn. Jag känner inte dig. Men jag älskar din existens. Ett liv som fungerar som en karta på hur man inte ska vara, vart man inte ska gå. Alla behöver dig som en spottkopp över sina egna brister. Du får stå i skamvrån, som ett alibi för oss andra som alltid blir förlåtna.
När du lämnar din vrå har gänget redan gått vidare, du hinner aldrig ikapp.

/Drönaren