Vissa har det, andra inte.

KG- Bergström saknar sex-appeal. Man skulle kunna se honom som könlös, en man med total avsaknad av förföringskonstens verktygslåda. Nasse i Nalle Puh saknar pondus, han måste ledas som en blind genom livet. McDonalds saknar nyckelhålsmärkta produkter. Du blir inte smal av att trycka i dig kedjans gastronomiska underverk. På andra sidan har vi charmören, alfahanen och geniet. De som alltid har ett psykologiskt övertag på sin omgivning. Dessas överlägsenhet är dogmer, tysta villkor för vinnare och förlorare.

Man kan alltid kompensera genom att förklara en ful som trevlig, en ointelligent som rolig och en ponduslös som snäll. Men dessas tillkortakommanden är det utmärkande. Bristerna blir grogrunden för deras för evigt obefintliga självförtroenden. I ett land som Sverige, där Jante råder. Blir de ”lyckade” ständigt föremål för hat och avund. Dessa kategoriseras ofta som det ”onda”. Jag är sosse och kommer så alltid att vara. Men tycker samtidigt att föraktet för människor som tjänar pengar, förverkligar sig själva eller lever ett allmänt promiskuöst liv är eftervatten av förlegade konventioner som gör svensken till en beslutsvelig, självföraktande och platt gestalt. Ge mig mer arrogans, egoism och girighet tack!

Nu åter till kärnan: Visst är det tragikomiskt att ödet givit vissa människor karaktärsdrag som medför att de systematiskt kommer få mer ut av livet än andra vars natur utgör hinder för lyckan. Rollerna i högstadieklassen visar sig oftare utgöra grunden för framtidens mönster än revanschismskapande motor på klassåterträffen 20 år senare. Pondus är mer än snus, muskler, djup röst stadig hand eller stor kuk. Sex- appeal är mer än den snygga nunan, glimten i ögat och den charmiga lingon. Vissa har det, andra inte.

Jag kan bli förbannat trött på personer som lindar in sig i en falsk blygsamhet. Som ständigt förnekar sin förträfflighet genom grimaser och konstiga läten istället för ett enkelt tack. Ponduslösa män är objudna gäster i arbetet, på krogen, på fotbollsplanen eller för kvinnan i samlaget. Vet du inte vad du ska göra, kan du inte leverera, så tycker jag att du lika gärna kan sitta i skamvrån och gråtrunka.

Den punduslösa använder den förställda glädjen som försvarsmekanism: ”Ja, det var roligt.” ”Jo det var roligt igår.” ”Jag blev rånad igår, men de verkade trevliga.” Eller ”Jag pratade med henne hela kvällen, men hon gick hem med bartendern. Jag blev glad för hennes skull. Det där med sex är ju kanske inte riktigt min grej?”
För fan din ryggradslösa jävel, vakna!

Men mönstren kommer aldrig att brytas. Den tysta ordningen finns där för att stanna. Den är förutsägbar, förödande och farlig för vissa, men ändå accepterad eftersom människan tenderar att simma kvar i sin pöl. Försöker de kravla sig upp har de inte längre någon pöl att hoppa i eftersom omgivningens rädsla för de nya beteendemönstren har fryst de andra pölarna till is.

/Drönaren