Inte helt korrekt om Stödbjörn

I föregående inlägg beskrivs Stödbjörn som en utstött person, en person med enbart brister som "samhället vänt ryggen". Vidare framställs han som excentriker, någon som inte hör hemma i den civiliserade världen, som står utanför och desperat försöker passa in. Den bilden stämmer inte, åtminstone inte med den bild jag har av honom. 

Visst har Stödbjörn en excentrisk, för att inte säga rent av filosofisk sida, som ger sig uttryck i form utav ett sökande efter en högre mening med livet. Kanske söker han, likt framlidne skådespelaren Heath Ledger, efter ett högre medvetande? Stödbjörn läser böcker om filosofi och är i grund och botten en begåvad människa med ett IQ som förmodligen är en bra bit över genomsnittet. 

Intelligensreserven som upptar större delen av hans dagliga umgänge har tyvärr haft en negativ inverkan på honom. Det är frestande att använda sig av den gamla klyschan "man blir som man umgås" men om så vore fallet skulle Stödbjörn för evigt vara en förlorad själ, fördummad och bortom all intellektuell kapacitet, möjligtvis kapabel till att läsa Aftonbladets TV-bilaga och till att författa små, enradiga kommentarer på textforumen. 

Nu förhåller det sig emellertid så, att omständigheterna kring den här personen är långt mer komplexa. För att konkretisera det hela en aning; Stödbjörn är en vanlig människa med en ovanligt stor potential. Till hans nackdelar hör att han är fixerad vid att vara delaktig i ett föga utvecklande sammanhang där han av någon anledning har funnit sig tillrätta. Andra nackdelar är hans aptit på kvinnor, alkohol och oförmåga att på ett framgångsrikt sätt behålla och vårda nya relationer. Dessa mindre smickrande karaktärsdrag går givetvis hand i hand. 

Men Stödbjörn har inte givit upp, och hans liv är långtifrån en sorglig saga om den förtappade ungdomen, likt Ulf Lundells debutroman Jack, där huvudpersonen stundtals är så långt under isen att man börjar undra hur författaren egentligen ska lyckas hålla honom vid liv i tvåhundra sidor till. Där är inte Stödbjörn riktigt ännu. Han knegar på, likt en äkta working class hero sitter han ohjälpligt fast i ekorrhjulet och går liksom miljoner andra arbetare över hela vårt land bara och väntar på att det ska bli fredag igen. 

Alkoholen är hans förbannelse. Jag tror inte på något sätt att Stödbjörns liv är en tragisk berättelse om utanförskap, utan jag vill hävda att hans liv tvärtom är representativt för oräkneligt många människor. Kanske till och med de flesta av oss. Återstår att se om han lyckas vinna över demonerna, göra något fint av sitt liv och bli den Stödbjörn som han var menad att bli. 

Älskad, framgångsrik och ödmjuk. 

/ Styret