Karaktär som en rockstjärna- talang som en byfåne

Vem tror man att man är? Vad hade man kunnat förvänta sig? Du är dina val, dina handlingar. I sådana fall är jag en fylledrömmare. En leende kvasiindivid som måste se om sitt hus om han inte ska bli omyndigförklarad.
Efter en veckas skolkande från livet, med en fjällresa som ursäkt sitter jag hårt bearbetad och märkt av supande och funderar över vad som har värde?

Mina vänner väcker mig i lägenheten förra lördagen. Fyllesvullen, försoven och flegmatisk. Får med mig fyra väskor, varav en enbart innehållande kurslitteratur. I min hybris hade jag målat upp scenarier om en intellektuell, lugn och tänkande tripp. På bussen förstod jag snabbt att Kungliga Biblioteket hade förvandlats till Blecktornskällaren, helylle trettioplussare till spritslavar och kurslitteraturen till klickbilagan. Vägen ner kantades av Jäger och Vodkautdelning, fräckisar och män som tycker det är charmigt med för stora snusprillor. Vid kvällningen började spritfrenesin spåra ur. Försökte få med de andra på ritsessioner men det blev istället musicerande med texter tillägnade Jack Vegas och äktenskapsbrott. Fem cyniker, alla skilsmässobarn, slog samman sin kyla och kom överens om att resans mål var att splittra en familj. Hemskt? – Absolut. Kittlande tanke? – Jajaman. Sedan blev resan en cocktail av skidåkning, bastubad, fylla, fastfood och misslyckade erövringar.

I fredags morse vaknar jag upp i bara kallsipperna, full och livrädd. Platsen är ett gigantiskt kuddrum där pondusmätande brottningsmatcher tidigare blivit nattens kulm. Jag hade däckat i hoppborgen och låg nu där i ett rop på hjälp med nerdragna brallor och svettig skjorta. Tragik på hög nivå. Än värre hade det varit om någon barnfamilj hade varit uppe i ottan och sätt mig. Barnen hade blivit traumatiserade för livet och jag hade förmodligen blivit anklagad för pedofili.

Resans genomgående starkaste supare är den charmige svennebanan trettioplussaren som dricker cider till frukost som ”sitter som en keps”. Väcker folk och erbjuder dem berusningsmedel. Man upphörde aldrig att förvånas av den sjunkande moralen hos gruppen.

I övrigt är det ganska intressant hur otroligt snäv målgrupp som Fjällen attraherar och fyller backarna med. Jävligt låg etnofaktor, ingen rinkebysvenska i liften eller på After-skin. Istället utgörs gästerna av svennar; trygghetsmänniskor med för evigt oförverkligade drömmar och dåligt sexliv, snowboardgrabbar som vägrar att inse hur konstlat fjantiga de är och slutligen konferensgänget med hög otrohetsfrekvens. Den etniska och sociala strukturen i fjällen ger en bild av ett "gated-community", överraskningsfaktorn blir som en grön backe- man vet vad man får.

Jag vill dock tacka S för en oförglömlig resa. Tack!

Karaktär måste nu rekonstrueras med början från grunden. Kan inte leva med ett rockstjärnebeteende utan att ha talangen.

/Drönaren